Web Design
Stærke Johannes
johannes_croprz

Johannes på Källaremoen

Herbert Magnusson

Här bodde han, Johannes på Källaremoen, hans närmaste grannar var Andrén på Berget; Anna på Fällan och Johan på Fållarna. Ibland hade de även att göra med Emma på Drömmens, men hon bodde lite längre bort. Närmaste kvarn och handelsbod var i Vermeshult.

Fabrikören (kören kallad när han inte var närvarande) ägde kvarnen och Falken ägde handelsboden, Kalle mjölnare hade hand om kvarnens skötsel.

Johannes var en fridens man, han talade gärna med folk han mötte, och var även i besittning av en god humor, men det var inte dessa goda egenskaper han var kändt för. utan det var för hans ovanliga styrka.

På kvällen satt Johannes och hans hustru oftast i storstugan, även till vardags, och pratade. om dagens händelser, och vad de tänkte göra framöver.. Johannes sade till hustrun: "jag hade tänkt att gå över till Emma på Drömmens i morgon och fråga om jag kunde få några jordgubbsplantor, revorna är som finast nu, och det finns ingen som har så goda jordgubbar som Emma". "Du käre Johannes", sade hustrun, "när jag gav grisen mat ikväll, såg jag att det inte fanns så mycket mjöl kvar i mjölabingen, kanske det vore bättre om du ginge till kvarn i morgon. så kunde du även handla lite kaffe och andra varor hos Falkens. Du kanske även kunde plocka lite krösen på hemvägen när du ändå har korgen med dig. Vid Kärringbron brukar det vara gott om". "Jaha, då gör jag så" sa Johannes, "till Emma kan jag gå en annan dag".

Johannes var uppe tidigt denna morgon, han hade mycket att bestyra innan han gick till kvarn. Oftast brukade han köra med sina kor, men en av dem hade dött i "sommarsjuka" för en tid sedan. Johannes sörjde kon mycket. men sedan hustrun sagt åt honom. att det är näst intill ogudaktigt att sörja "luden fot" försökte han tänka på annat när tanken trängde på. Johannes avpassade tiden så att han skulle komma lagom till Vermeshult när "fabrikarna" hade frukostrast, det var roligt att få en pratstund med dem. Johannes tog 50 kg säd i säcken, han tog så lite för han skulle ju både handla hos handelsman Falk och plocka krösen på hemvägen.

Johannes passerade Anna på Fällans stuga och just som han gick där förbi kom Anna, på väg till sin jordkällare. "Skall du ha något ärende till handelsboden?" sporde Johannes. "Nej inte idag", svarade Anna, "jag har just allt jag behöver".

Det stämde väl med vad Johannes beräknat. "fabrikarna" hade frukost när han kom fram. Det var inte så att de hade ett frukostrum, utan på sommaren åt dom sin medhavda kost ute i det fria (vid lämpligt väder) och om vintern och vid olämpligt väder vid sin snickarbänk eller maskin. Johannes kände dem alla, och för att nämna några var där CA Nykvist och FG Nykvist. Blomberg, "Bengtstorpapajkarna". "Spelarekarlsson". Isaksson och Sjöbom, en halvvuxen pojk var där som hette Gustav Nykvist, så var där några småpojkar som gärna satt och lyssnade, tör att få höra några "käraord". "Det var inte mycket du har i säcken". sade en av "Bengtstorpspajkarna", de övriga tyckte detsamma. Johannes förklarade varför, men förklaringen mottogs med misstro, "det är väl inte så att din styrka avtagit, eller så att det bara är prat att du är så stark". "Nu har jag inte mer i säcken, och när jag fått det malet så går jag hem", sade Johannes. "Fabrikarna" talade med varandra, så sade en av "Bengtstorpspajkarna": "Vi skall betala resten av mjölet om du fyller säcken full. Det blir vill då omkring 90 kg, men du får inte ta säcken frän ryggen förrän du kommer hem, det är ju bara 3 km", sa dom skrattande. "Hållrigt", sa Johannes på utrikiska. "jag går med på det".

Kalle mjölnare malde säden och fyllde på med annat mjöl till säcken blev full. Medan Kalle mjölnare klarade mälden, uträttade Johannes sitt ärende hos handelsman Falk. Två av småpojkarna utsågs som "spejare" och det var överenskommet, att om Johannes satte ned säcken en enda gång fick han själv betala det "extra" mjölet.

Johannes återvände mot hemmet, med 90 kg-säcken med mjöl på ryggen. och korgen med handelsvaror från Falkens. Vid Kärringabron fanns det gott om krösen. Det var vått i markerna sa han kunde inte sätta ned mjölsäcken. och det var ju överenskommet att han inte skulle. Krösenklasarna var stora så det dagtingade inte länge förrän korgen var full.

Johannes fortsatte sin väg mot hemmet med säcken på ryggen och korgen i handen full med krösen. Mellan avtagsvägen till Fållarna och Fällan var skogsarbetare från Vermeshults gård och körde timmer, det bar sig inte bättre än att timmerlässet välte: Stockar av ordinär storlek var inga större bekymmer att få upp på lasset igen. Men det var en stor "bamsing" som dom hade ett väldigt besvär med. Johannes korn gående med sin börda på ryggen, han fattade genast deras belägenhet. Johannes sade åt gubbarna att hålla igen på andra sidan för att inte lasset skulle välta på nytt. därefter bytte han vand att hålla säcken med. tog sedan med armen under stocken, och på någon minut var stocken på plats. Säcken mod mäld hade han h fortfarende kvar på ryggen, korgen med krösen hade han dock ställt ifrån sig. Skogskörarna var väl medvetna om hans styrka, men att han inte satte ifrån sig säcken innan han lyfte upp stocken förvånade dem mycket. de kände ju inte till överenskornmelscn mcd "fabrikarna". När Johannes kommit hem undrade hans hustu varför  han dröjt så länge. ”Ja, det tog lite längre tid än vanligt”  svarade Johannes, ”det fanns andra före mig som skull ha malet". ”-Och vilka var det?” frågade hustrun.- ”Ja det var från Gustav Peterssons i Långshult och från Franssous i Ugglekull, så var det Jonas i Lövhult. han ror över sjön en stor båt som du vet. Kjell i Bäckanäs. han kom med häst och fjädervagn. du kan inte tro vad det gick undan“ .När hans hustru fick se den stora mjölsäcken. sa hon: ”-jag kan inte förstå, när du gick härifrån hade du inte mer än halva säcken full. sen när du kommer tillbaka är säcken alldeles full., det skall väl rätterligen vara mindre i säcken. för dom tar ju 'tull' vid kvarnen".

Johannes berättade nu vad han kommit överens med `fabrikarna' om.. han berättade hur mycket lingon det fimns vid Kärringabron. han berättade hur han hjälpt skogskörarna med timmerlasset som vält. så kunde Johannes framföra hälsningar från ”mjölnaremor“ (Augusta Olsson). och från Elis som bor där nere vid sjökanten. ”'Kören ' hade han mödt pa hemvägen. han kom promenerande med sin käpp i handen som vanligt. ”Nu har jag berättat allt”'. sa Johannes.

Slutet pa historien blev att Johannes och hustrun delade det ”extra” mjölet lika med Anna på Fällan.